Hade otroligt svårt att sova inatt. Sista gången jag tittade på klockan tror jag den var 03.30 och jag vet att jag låg och läste en stund efter det, så innan 4 kom minsann inte John Blund och hälsade på mig! Trots detta har jag varit förvånansvärt pigg idag, det är inte förens nu som mina batterier börjar bli urladdade.
Vid 14 tiden idag gick jag och hämtade bilen på pappas jobb (det var friskt och skönt i luften när det väl slutat regna) och plockade upp Robin innan vi åkte till Motala tillsammans. Jag skulle till sjukhuset på diabeteskontroll. I all hast som jag skulle bege mig iväg glömde jag precis ALLT som jag skulle ta med mig till besökte. Alla papper, mina intyg, precis allting. Det var så fruktansvärt frustrerande och jag kände mest för att börja gråta och skita i att kliva in i genom dörren (till saken hör att jag inte haft en enda dag det här lovet som jag fått vara hemma i lugn och ro utan att behöva bry mig om någonting + den uppenbara sömnbristen = jag var lite "on edge"). Men allting ordnade sig i vilket fall.
Tanken var den att jag skulle haft med mig ett par papper till min läkare som han skulle fyllt i så att jag kan söka dispens hos RF. Eftersom jag är diabetiker av typ 1 medför den en insulinbehandling, detta via flera injektioner dagligen. Insulin är ett protein som man vanligtvis producerar i de Langerhanska öarna i levern av beta celler. Min kropp har fått för sig att dessa celler är farliga och i stort sätt haft ihjäl dem, vilket lämnar mig i en situation där jag inte kan producera det protein som ser till att mina celler tar upp glukosen i blodet, vilket i långa loppet är farligt och kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och massor andra läskiga saker. Insulin är också ett tillväxthormon. Pga detta klassas insulin injicerat via sprutor som ett dopingpreparat = Blir jag testad kommer mitt A - test att vara positivt. På B - provet kommer man kunna se att det är insulinet som orsakar det positiva svaret, och där med behöver jag ett intyg för att bevisa att det är livsviktigt att jag får använda mig av insulininjektioner.
Det här gör mig alltid så nervös på tävlingar. JAG vet att jag är ren och att jag aldrig skulle fuska mig till någonting som jag inte förtjänar, men jag vill inte att andra ska börja prata och misstänka att jag inte spelar rent bara för att jag har en sjukdom där den här behandlingen är oundviklig (och kom inte och säg att kost och motion kan utesluta insulinet för en typ 1 diabetiker! Då föreslår jag att söka på diabetes typ 1 och typ 2 på wikipedia först innan ni dömer mig!)
Diabetes är inte en livshotande sjukdom, men det är en sjukdom. En sjukdom jag aldrig kommer att bli av med. Och vet ni vad? Jag är så fruktansvärt avundsjuk på alla er som slipper allt jag måste gå igenom. Jag är så enormt, innerligt, förbannat avundsjuk på er!! Men jag skulle inte byta med någon, för på ett sätt har det gjort mig till den jag är samtidigt som jag inte skulle önska det på någon annan. Jag vet att det finns många som har det mycket värre, men det är fortfarande inte roligt...
Oj, vad tråkigt det här inlägget blev. Jag får ta nya tag och komma med någonting roligare imorgon :)
Puss & Kram / Lovisa
