Den hemska morgonen samma dag som invägningen

Usch, den här morgonen är verkligen hemsk. Jag är helt övertygad om att den fyller hela armbrytar Sverige med skräck just precis nu. När man kliver upp på vågen och ber till Gud att man inte vätskat på sig under natten och att vågen ska vis bara liiiite mindre än i morse. Visar vågen precis exakt blir man lycklig som aldrig förr, även om en stegrande nervositet över att ens egen badrumsvåg inte alls stämmer överens med invägningsvågen. Visar vågen däremot för mycket klättrar panikkänslorna upp längs ryggraden och man vet att det finns inte mycket jag kan göra åt det nu.

Självklart finns det det! Om vågen visar ett par hekto för mycket kan man faktiskt hinna förbränna det tills invägningen och om det fortfarande skulle fela på ett par hekto finns alltid bastun. Allting går att fixa :) Men man känner inte så på morgonen bara, även om man vet att det faktiskt är så.

Hur gick det för mig med mitt ångestfyllda möte med vågen imorse då? 69.6 visar den och ger mig ett lugn inför invägnigen som jag INTE trodde att jag skulle ha när jag började från mina 84.3 kilon. Jisses, från 84.3 ner till 69.6, det är verkligen inte dåligt det på så kort tid. Om jag har klarat det, då finns det faktiskt ingen ursäkt för resten av Sverige att inte klara sin vikt, oavsett om man bryter arm eller inte!

Puss & Kram / Lovisa

Sista kvällen innan invägning

Jaha, då har nästan 13 fulla veckor sedan jag började min vandring ner bland viktklasserna. Jag är så himla nöjd att jag klarade. Det har nog aldrig funnits en enda tanke på att jag kanske skulle kunna misslyckas, om tankarna vandrade så handlade om i fall jag skulle orka. Jag vet att om jag verkligen sätter siktet på någonting och jobbar för att verkligen nå dit, så kommer jag att klara det. Jag har aldrig misslyckats med någonting som jag velat klara av. ALDRIG någonsin har jag misslyckats med det. Jag kan med lätthet säga att det är en av de egenskap som jag älskar mest med mig själv, att jag är så förbannat envis och målmedveten.

Vikten känns bra inför imorgon, men det är som jag sagt tidigare alltid nervöst innan invägning oavsett om jag har tre kilos marginal eller ligger precis på linjen. Jag kommer klara det, det finna inget annat alternativ efter allt mitt slit ;)

Har packat klart allting tills imorgon. Bäst att få allting klart innan imorgon eftersom vi kommer försöka bege oss från Skänninge/Motala vid två-tre tiden ungefär. Jag kommer åka in till skolan, ha min fransklektion och åka hem igen med 12 bussen. Det kommer bli bra tror jag. Jag missar de två sista lektionerna, men så får det helt enkelt vara. Det är ju trots allt ett SM vi pratar om. jag älskar att våra lärare på Kungshöga är så förstående och hjälpsamma när vi ska åka iväg på såna saker.

Längtar tills jag får börja äta ordentligt imorgon!

Puss & Kram / Lovisa

Glasögon

Jaha, då var det inte långt kvar till det stundande SMet, med tillhörande invägning. I morgon ska större delen av alla deltagare hoppa upp på vågen och be till Gud att den visar snälla, bra och vackra siffror. Usch, jag är så himla nervös!!! Jag försöker spela lite "cool" inför alla på klubben och hemma men jag skakar som ett asplöv bara jag tänker på SM eller vilka som kommer delta i min viktklass. Och om jag är så här nervös nu, hur nervös kommer jag vara på själva tävlingen? Med speciell tanke skänkt till högerdagen (lördagen)... Usch jag vill faktiskt inte ens tänka på det nu, kommer sluta med att jag springer tillbaka till busshållplatsen och kastar mig på nästa buss hem från skolan igen... Så nu lägger vi det åt sidan.

Min morgon vikt låg idag på 70.1 = SUPER BRA!!! Kan inte vara mera perfekt :)

Idag börjar jag vid 12.35 (vilket jag inte tackar nej till). Min buss från Skänninge gick dock vid 10.10, så jag har spenderat lite tid i "gallerian" i Mjölby för att slå ihjäl lite tid. Jag hittade 2 superfina solglasögon som jag slog till på! Ray Ban-modell med leopardmönster på typ. Är egentligen ingenting som jag vanligtvis skulle köpa, men de passade mig så himla bra (och när jag hittar Ray Bans jag passar i är det bara att slå till! Mitt ansikte är liksom inte gjort för dem på något vis. Men jag har alltid älskat dem och velat ha dem, så det här var en skänk från ovan på något vis). Hur som helst, ett par av dem har bruna glas och det andra paret har genomskinliga "vita" glas. Jag älskar dem! Lägger nog upp en bild på dem när jag kommer hem :)

Puss & Kram / Lovisa

Älsklingen

Jag älskar min underbara fästman någonting ofantligt mycket. Han klarar av att hålla sig lugn när jag tappar allt och bara får värsta släppen (och även om det låter ovanligt, så är det tyvärr inte det. det kommer och går i perioder liksom ;). Han tröstar mig när ingen annan kan och när ingenting annat hjälper, han tar hand om mig när jag inte klarar av det själv (jag är inte handikappad! Jag menar när jag själv inte ser att det jag gör gör mig illa och är dåligt, ta prakt exemplet stress för mig) och han älskar mig mer än jag någonsin kommer att kunna inse. jag blir så glad att se honom och mitt hjärta slår i 290 när jag vet att han snart kommer vara hos mig. Han gör mig lycklig som ingen annan människa kan.

Jag älskar dig så otroligt mycket min älskling! Jag klarar mig inte utan dig och jag vill göra allting för dig, precis som du gör för mig. Jag behöver dig för min fortlevnad och för att överhuvudtaget kunna andas.

Du är mitt allt! Glöm aldrig det älskling, mitt hjärta!

Puss (den här gången bara till min underbara Robin) & Kram (till er andra) / Lovisa

Vad har hänt?!

Vad är det som har hänt i Sverige?! :O 4 anmälda till SM i - 70 kilos klassen, senior damer! Vi brukar vara mååånga fler. Förra året var det lite knapert med deltagare, men det kan förklaras med att SM låg så långt upp i norr. Jag bara undrar vad tusan det är som händer. Försvinner alla ner till - 65 kilo? För det känns inte som om det är någon som kliver upp en viktklass heller... 6 anmälda i samma klass junior är inte heller godkänt! Det var fler deltagare på mitt första SM för snart fyra år sen! Vi har utvecklats massor på damsidan sedan dess. Juniorerna har exploderat och krävt platser och meriter från seniorerna bland tjejerna. Har verkligen alla "namn" vuxit ur juniorklassen? Är alla seniorer nu utom jag?! (Inte för att jag räknar mig själv som ett "namn", men ett VM silver, ett EM brons och flera SM medaljer måste räknas för någonting).

Nä, jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer flera deltagare som inte har föranmält sig till SM än (även fast det är liiiite i senaste laget). jag vill verkligen ha en fet, stor, tjock, ENORM klass!! Det känns så mycket mera roligt och motiverande då. Jag vill kämpa mig uppåt, det är liksom inget roligt om man ställer upp i en klass och redan vet att man som sämst kan få ett brons...

Puss & Kram / Lovisa

Resfeber

Jag har officiellt fått resfeber! Jag är galen i resor och sitter ute på ving, fritidsresor och apollo och tittar sistaminuten en gång i halvtimmen. Jag skulle älska om jag och Robin skulle kunna ta en sistaminuten resa och bara ge oss iväg dagen efter att vi bokat och betalat. Packa som galningar på kvällen och slänga sig i bilen för att köra till Göteborg, Stockholm, Köpenhamn eller vilken annan flygplats som vårat plan ämnar lyfta från. Jag pratade med Robin om det igår och vi skulle älska det båda två! Vi pratade om att kunna göra en sådan resa i slutet av sommaren och kanske till och med i början också. Fatta om han och jag skulle kunna resa utomlands 4 gånger på ett är! Två sistaminuten resor och (förhoppningsvis) även EM och VM resorna med landslaget!

Jag hittade en resa till Cypern, 1 vecka, för två personer med all inclusive för bara 500 kronor! Liknande resor finns också till Athen, Madrid, Portugal och Bulgarien! Jag är så himla PEPP!!!!

Puss & Kram / Lovisa

US Linköping

Har varit inne på US Linköping och avklarat diabeteskontrollen. Den sista någonsin på US faktiskt... Känns lite konstigt och på ett sätt väldigt tråkigt att lämna mitt "gamla" sjukhus och bli överskriven på ett nytt, tyvärr har jag ingenting att säg till om den saken i och med att jag bor i Skänninge och då blir skriven till Motala sjukhus istället för Linköping. Jag har gått där sen jag var sju år gammal och känner nästan alla på avdelningen. Känns trist faktiskt, det är en trygghet att veta att alla som arbetar där vet vem jag är och vet om min medicinska "historia". I Motala kommer de självklart kunna läsa sig till den, men de har inte varit med under den liksom. Det kommer säkert gå jätte bra och dom i Motala är precis lika proffsiga och duktiga som i Linköping. Usch, vad löjlig jag är! Det känns nästan som om jag ska flytta hemifrån på något sätt.

Jag är inte så nördig att jag tagit kort på "mitt" sjukhus, jag tog den faktiskt från internet (men det gör mig fotfarande nördig och liiiite patetisk eller hur?)

Puss & Kram / Lovisa

Myshelg

Den här helgen har och är fortfarande världens mysigaste helg. Efter mitt utbrott av panik och ångest över att EM troligtvis kommer flyttas från det ställe vi bokat hotellet på från början till en stad 6.5 mil längre bort, då jag tappade allt, blev det en dag hemma för mig på fredagen. Jag klarade inte av stressen det medförde och min mage sa ifrån genom att ge mig starka magsmärtor som en följd av magkatarr, dålig sömn under natten hjälpte inte speciellt heller. Och nu undrar ni, vad tusan här det här gemensamt med en mysig helg? JO, massor säger jag! :) Jag fick, efter att pappa och jag ringt till VING och Robin 200 000 gånger på under tre timmar äntligen tag i ett nytt hotellrum och allting löste sig. Lättnaden innebar att jag slappnade av totalt och bara gick in i mysläge för resten av helgen.

Robin och jag har bara tagit det lugnt. Tittat på tv, läst bok (Jag), spelat dator (Robin) och bara gosat tillsammans idag. Igår umgicks vi med Robin och Robin (förvirrande? Jag vet!). Vi fick stålleryck och gav oss iväg på en roadtripp i Östergötland! Woho!! ;) Vi hade i alla fall väldigt roligt :)

Nu blir det mera gos tillsammans med filmen National Treasure, som jag för övrigt aldrig sett tidigare (jag är alltid sist med allt).

Puss & Kram / Lovisa

...

Jag vill döda någon precis just nu...

Tur att jag är ensam...

Jag får ta och vrida nacken av min nalle eller vandalisera och misshandla en bok svårt istället...

Jag ska sova nu...

I alla fall försöka...

Ni får ingen puss, jag är inte på humör...

70.3

Min morgon började så himla underbart bra i morse att jag inte vill att det skulle ta slut. Jag vaknade och var PIGG, jag låg och drog mig en stund och bara gosade under täcket innan jag verkligen, verkligen, verkligen behövde gå upp. När jag väl kommer upp plockar jag lite på rummet, går på toaletten och kliver upp på vågen. 70.3 visar den och jag blir så lycklig att jag slår i taket. Igår morse kände jag nämligen tvärtemot eftersom jag kände mig "vattnig" och mest sannolikt samlat på mig massor med vatten i kroppen under natten. Jag vägde då 71.4 och det slog ner mitt hopp, min självkänsla och mitt humör i skorna. När man går på en sån strikt diet som jag gör finns det inte mycket rum för misslyckande, inte utan att man sänker hela mig och min dag med det i alla fall. Så gissa om jag var lycklig att se att vattnet var borta och försvunnet med 1.1 kilo! Jag började nästan hoppa, men insåg att min våg möjligen kunde ta skada och säga ifrån totalt. Jag valde att vänta med hoppandet tills jag klivit av vågen och stod på inte lika känslig mark ;)

Just nu sitter jag i skolan och känner mig fortfarande nöjd. Jag har sammanställt 3/4 av min enkät och gjort diagram på det. Jag har hunnit med att plugga lite franska (även om jag faktiskt borde engagera mig mera i texten vi ska kunna...) och nu sitter jag som sagt här. Det är över en timme kvar tills min första lektion ska börja och jag vet inte vad mer jag kan hitta på. Jag ahr redan kollat facebook 6 gånger på en halvtimme och ingenting händer. Sånt är livet som effektiv student ;) Haha!

Jag övningskörde till skolan idag med :) Det gick fin fint och jag känner mig riktigt nöjd med min prestation. Det går lite bättre varje gång jag placerar mig bakom ratten :)

Puss & Kram / Lovisa

Snygg

Jag vet inte om man får säga så här i Sverige med allt tjat om "Jantelagen" och all sån skit. Men jag känner mig så himla snygg! Jag har inte känt mig så här bra och snygg på hur länge som helst! och jag är så super stolt över att jag lyckats göra någonting som typ hela västvärlden åmar sig över, gå ner över 13.5 kilo i vikt utan att tappa styrkan, driven, orken och lusten till att göra saker! Jag är piggare, gladare och lyckligare nu än jag någonsin varit tror jag. Det känns så himla super bra och jag skiter faktiskt i vad alla tycker, tänker och säger för jag känner mig så himla SNYGG och är så himla NÖJD med min KROPP just nu! Det ända som skulle kunna göra det lite bättre är om min fina älskling skulle vara här också. Men, men man kan inte alltid få allt. Ibland måste jag låna ut honom till våran framtida ringbärare på bröllopet, Robin Andersson ;) Skeda försiktigt pojkar! ;D

Snygg-Lovisa känner sig VÄLDIGT glad och lycklig idag! :D

P.S. Mina skor är äntligen hemma hos mig!! Vist är de fina!

Puss & Kram / Lovisa

Dom är här!

Nu är dom äntligen här! Mina skor är på Konsum i Skänninge och jag ska snart ge mig av och hämta dem! Hurra till mig! Det blir som en liten födelsedag, nu när jag längtat efter dem så fruktansvärt länge. Haha, ni måste verkligen tro att jag är sinnessjuk och besatt på samma gång ;)

Mamma skulle ringa till körskolan idag på lunchen och skriva in mig samt anmäla mig till nästa teorikurs, anledningen till att hon fick göra det är att jag har niente pengar på min mobil så det fick bli hon. Annars skulle receptionen hinna stänga innan jag skulle komma hem och kunde kasta mig på hemtelefonen. Men, men jag får fråga henne hur det blev när hon kommer hem. Känns lite nervöst att verkligen börja med att köra på körskolan och ta körkortet, men jag VILL verkligen. Det kommer säkert bli lättare, roligare och mindre nervöst efter att jag varit där och haft min första körlektion. Jag hoppas det i alla fall :) Hahahahha (super-nervöst-och-irriterande-skratt).

Puss & Kram / Lovisa