Jaha, jag kom hem efter att ha vandrat runt i nästan hela Mjölby för att komma till bussen och för att få tiden att gå (jag kom nämligen ner till centrum fyrtiofem minuter innan bussen skulle komma). När jag väl var på bussen mös jag ihop mig så gott jag kunde på sätet och längtade hem till min varma säng och ett avsnitt Vänner (jag är inne på fjärde säsongens femtonde avsnitt nu... Jag behöver hjälp!). Men så blev det inte riktigt. Jag passerade hållplatsen innan min och sträckte mig upp mot taket för att trycka på stoppknappen. Det visade sig att den var ur funktion, och det spelade inte någon roll hur mycket jag än väsnades bak på mitt säte eftersom hela bussen var packad med gymnasieelever som pratade och förde liv i 120 000 decibel. Det slutade med att jag fick kliva av tre hållplatser senare än jag skulle ha gjort... Jag fick gå hela vägen hem, med en känsla av att brinna upp och frysa ihjäl samtidigt.
Jag kommer hem och kliver direkt in på toaletten och letar fram febertermometern, stoppar den i munnen och väntar tills displayen slutat blinka. 38.0 visar den och eftersom det är en muntermometer ska man tydligen lägga till 0.3 grader, vilket adderas upp till 38.3 grader. Detta är en relativt hög feber för en helt vanlig människa, men för mig är det ännu värre. Jag har normaltemp på mellan 36 och 36.5 grader så det är inte så konstigt att jag känner mig lite hängig. Vi får helt enkelt se om det blir någon skola för mig imorgon... Suck, och jag som trodde att jag höll på att bli frisk...
Puss & Kram / Lovisa
No comments:
Post a Comment