Imorgon ska jag troligtvis ta kontakt med min SYO (det är nästintill omöjligt i dessa tider eftersom treorna har första tjing på henne nu) och kolla hur mina förutsättningar är att söka in till polishögskolan. Det känns väldigt läskigt eftersom jag inte vill veta att jag inte kan eller inte får söka in på grund av min diabetes. Det vore så himla tråkigt och enormt irriterande om det enda som jag verkligen, verkligen, verkligen känner skulle passa mig som handen i handsken är en av få saker som jag inte FÅR bli (viftar näven mot mitt immunförsvar som tydligen är så pass bra att det kan ta död på saker som jag faktiskt behöver, men som inte klarar av att bekämpa en förkylning på över en månad!). Usch, jag vet inte ens om jag vill gå dit, det skulle vara så nedslående.
Mamma pratade med en vän till henne idag som arbetar som polis och han sa att han kände till flera poliser med diabetes, men han var osäker på om de insjuknat innan eller efter sin utbildning och han hade ingen större aning om hur antagningen såg ut till polishögskolan.
Ja,ja. Om jag inte kan få en tid hos SYO:n kommer jag maila till polishögskolan och fråga dem själv (och sitta på nålar tills jag får ett svar). Jag vill inte veta men samtidigt vill jag inte gå runt och inte veta under tiden som jag bygger upp mitt hopp liksom. Knivig sitts, någon som vill byta?

Foto: Emma Clark/Phil
Puss & Kram / Lovisa
No comments:
Post a Comment