Usch, den här morgonen är verkligen hemsk. Jag är helt övertygad om att den fyller hela armbrytar Sverige med skräck just precis nu. När man kliver upp på vågen och ber till Gud att man inte vätskat på sig under natten och att vågen ska vis bara liiiite mindre än i morse. Visar vågen precis exakt blir man lycklig som aldrig förr, även om en stegrande nervositet över att ens egen badrumsvåg inte alls stämmer överens med invägningsvågen. Visar vågen däremot för mycket klättrar panikkänslorna upp längs ryggraden och man vet att det finns inte mycket jag kan göra åt det nu.
Självklart finns det det! Om vågen visar ett par hekto för mycket kan man faktiskt hinna förbränna det tills invägningen och om det fortfarande skulle fela på ett par hekto finns alltid bastun. Allting går att fixa :) Men man känner inte så på morgonen bara, även om man vet att det faktiskt är så.
Hur gick det för mig med mitt ångestfyllda möte med vågen imorse då? 69.6 visar den och ger mig ett lugn inför invägnigen som jag INTE trodde att jag skulle ha när jag började från mina 84.3 kilon. Jisses, från 84.3 ner till 69.6, det är verkligen inte dåligt det på så kort tid. Om jag har klarat det, då finns det faktiskt ingen ursäkt för resten av Sverige att inte klara sin vikt, oavsett om man bryter arm eller inte!
Puss & Kram / Lovisa