Vem är det på andra sidan?

Jag vet inte riktigt vad det är. Jag har aldrig direkt ansett mig vara en riktig bloggare. Jag har nästan tänkt på det som om jag gjort det på låtsas, som när man var lite och lekte mamma-pappa-barn ni vet. Det känns som om många andra som bloggar verkligen tänker igenom och slippar på sina inlägg till ren perfektion , både innehållsmässigt och språkligt. Jag bara skriver och låter det som står stå kvar. Jag läser ju inte ens igenom mina inlägg och kollar om jag har stavat rätt innan jag postar någonting.

Nu tycker ni säkert att jag bara svamlar (som vanligt) men jag har kommit underfund med hur personlig jag verkligen är i min blogg. Jag lämnar ingenting ute, och det är verkligen läskigt. jag har ju ingen aning om vem det är som sitter och läser min blogg. Och trots att jag inte ens kan få en bild av vem som kan sitta på andra sidan, vid en annan dataskärm, så kan han eller hon med lätthet få veta väldigt personliga saker om mig. Men samtidigt vill jag inte reducera mig själv och mitt skrivande, jag vill inte retutcha varje inlägg innan det postas. Jag tror att det är det personliga och annorlunda som får människor att intressera sig, så fungerar i alla fall jag :) Jag vill inte sitta och läsa fem olika bloggar där det står om exakt samma saker varje dag i alla fem identiska versioner. Eller vad tycker ni?

Ska jag vara helt ärlig, så bryr jag mig inte så mycket om vem som sitter på andra sidan. Om jag kan föra in någonting annorlunda och personligt som väcker intresse i hans eller hennes liv, varför skulle jag vilja neka dem det? Jag skäms inte över vem jag är eller vad jag gör, jag delar gärna med mig av allt som händer mig till andra. Annars skulle jag ju inte skaffat en blogg från första början ju, eller hur?

Hur som helst så handlar det nog egentligen inte om vem som läser, eller ens om NÅGON läser. För mig handlar det om att få bearbeta och behandla alla intryck och händelser genom att få skriva. Det funkar för mig, så varför inte? :)

Puss & Kram / Lovisa